Samtal med en växande vänster i Costa Rica

”Att aldrig förlora kontakten med de sociala rörelserna, det är partiets livboj”

Intervju video:

http://youtu.be/pOtSiCZlnEc

 

SAN JOSE DE COSTA RICA / JUNI 2014 / Det jättelika Iberiaplanet kämpar mot turbulensen som nästan alltid uppstår mellan de två gröna bergskedjorna som omger inflygningen till huvudstadens flygplats. Detta land lockar turister från hela världen och särskilt från USA. Nedanför oss ligger det en grön matta som från kabinfönstret liknar mossa.

Men idyllen kan bedra. När vi landade i San José för två år sedan möttes vi redan i “tarmen”, mellan planet och vänthallen, av två civilklädda säkerhetspoliser som frågade om vi var “från Schweiz”. Vi svarade nekande och släpptes. Men efter bara tjugo minuter dök de upp igen och ville se på våra pass. “Kan ni följa med, vi skulle vilja tala med er”.

I ett stort rum fanns det ytterligare tre säkerhetspoliser varav en hade colombiansk accent och den andre misstänkte vi arbetade för CIA eller någon av de dussintals underrättelseorgan som lyder under den förre konspiratören på 1980-talet i Centralamerika, John Negroponte.

På golvet fanns våra två ryggsäckar och två mindre resväskor. Vi hade gjort ett omfattande reportage hos den colombianska gerillan i gränstrakterna till Venezuela. Förmodligen hade vi skuggats och registrerats från både Venezuela, som har ett stort antal USA- och colombianska underrättelseagenter, som det faktum att alla flygpassagerare passerar ett filter hos USA:s “Homeland Security” när de köper en flygbiljett.

Min ständiga rädsla är att en dag stå just inför liknande herrar och damer som triumferat ur resväskan plockar fram ett litet parti droger, explosiva ämnen eller några dollarbuntar. De fyra väskorna samt handbagaget genomsöktes minutiöst av de fem. Varje sedel av kontanter och mina två bankkort filmades av agenterna som naturligtvis inte påträffade något brottsligt. Men det är uppenbart att våra reportage irriterar mäktiga krafter på den amerikanska kontinenten.

– Vi har våra egna skanningar av bagaget, sa en av de fem agenterna.

– Inga dåliga skanners för två av er stod redan i “tarmen” och väntade på oss innan ens planet hade hunnit stänga av sina motorer, svarade jag.

De sa inget men krävde att vi skulle skriva under ett dokument där vi intygade att vi hade behandlats enligt lagens bokstav innan de släppte oss för vidare flyg till Honduras´ huvudstad Tegucigalpa.

DIS-agenter i aktion

Costa Rica har sedan länge varit något av USA-administrationerna viktigaste allierade i en region som präglats av våldsamma politiska och militära konfrontationer. “USA:s bakgård”, som Centralamerika också kallats föraktfullt av de mäktiga i norr, har setts av USA som något naturligt att styra och ställa i, oftast med blodiga diktatorer som lokala “medhjälpare”. Costa Rica har genomgått flera blodiga händelser. Och även om landet stoltserar med att det inte har en armé sedan inbördeskriget 1948, satsas det fyra gånger så mycket på landets polis- och Nationalgarde som grannen Nicaraguas sammanlagda budget för polis och militär tillsammans, trots att Nicaragua har nästan en dubbel så stor befolkning.

Till skillnad mot Nicaragua skickar Costa Rica poliser till USA för “fortbildning” och landets Nationalförsamling ger var sjätte månad USA:s militära Sydkommande tillåtelse att ankra i costarikanska hamnar dit tusentals av USA:s marinsoldater går i land i sin “kamp mot narkotikakarteller och organiserad brottslighet”. Det hjälper inte att den avgörande kampen mot kartellerna genomförs på land. USA insisterar i att anlöpa och patrullera costarikanska farvatten och hamnar med sammanlagt 46 krigsfartyg.

I valet till ny president och Nationalförsamlingen i februari i år, bröts det gamla tvåpartisystemet. Nederlaget för det korrumperade socialdemokratiska PLN var förödande och förnedrande. Partiet nådde inte ens upp till 30 procent även om PLN blev störst i Nationalförsamlingen.

Luis Guillermo Solis, president i Costa Rica 2014

Valets segrare blev Luis Guillermo Solis, en akademiker som sedan ett decennium hade lämnat PLN och bildat PAC, Aktionspartiet Medborgarna. Det är ett politiskt brokigt parti med både högerströmningar som socialdemokratiska och progressiva krafter men som innan valsegern utmärkt sig för att inte acceptera en nyliberal modell. Solis och PAC var också en stark kraft i kampen mot frihandelsavtalet med USA 2007. Solis fick 31,03 procent och partiet 14 parlamentsledamöter. I den andra valomgången i april massakrerade Solis nästan bokstavligen PLN:s Johnny Araya och fick 77 procent mot Arayas 22 procent.

Vänsteralliansen Frente Amplio (Breda Fronten), gjorde ett historiskt val. Frontens presidentkandidat José Maria Villalta, 36, fick i den första valomgången i februari 17,4 procent av rösterna. Till Nationalförsamlingen ökade fronten från ett mandat, Villaltas, till nio mandat.

Solis tillträdde den 8 maj som president i Costa Rica. Han befinner sig i praktiken i samma situation som Chiles störtade president, Salvador Allende, som vann presidentposten men som hade en högermajoritet emot sig i kongressen. Den konspirerade med CIA som skisserade den blodiga militärkuppen den 11 september 1973. Allende störtades.

Partikanslierna i Nationalförsamlingen ligger i ett vackert klassiskt kolonialt hus byggt i trä. Det knarrar för varje steg vi tar när vi anländer till Frente Amplio och tas emot av partiets generalsekreterare Rodolfo Ulloa. På en av väggarna sitter en affisch som aviserar 81-årsdagen av det costarikanska kommunistpartiets 81-årsdag. Många av Breda Frontens grundare och ledande medlemmar har just sitt ursprung och politiska skolning i kommunistpartiet Vanguardia Popular (PVP), den folkliga förtruppen. PVP existerar fortfarande men många av dess medlemmar verkar nu aktivt i Breda Fronten, liksom stora delar av student- och miljörörelsen och facket. Det är just den levande kontakten med de stora sociala folkrörelserna som Frente Amplio har sin styrka, att den kunnat bli både bred men samtidigt med ett klart identifierat politiskt mål, säger Ulloa.

Rodolfo Ulloa, generalsekreterare i Frente Amplio, Breda Fronten i Costa Rica

– Frente Amplio har sina rötter i den breda sociala rörelsen som växte fram i kampen mot privatiseringen av el och vatten på 1990-talet. Den å sin sida blev basen för massrörelsen mot ALCA som efter det slaget vanns följdes upp av USA med frihandelsavtalet TLC (eller Cafta, som det också kallas). Tre strömningar av den sociala och fackliga kampen och krafter från den costarikanska vänstern samlades i det som 2004 skulle bli Frente Amplio, säger Ulloa.

År 2006 ställde Fronten upp för första gången i valet och tog ett mandat i den enda valkretsen partiet ställde upp i; huvudstadsregionen. År 2010 tredubblades röstantalet men på grund av den diskriminerande vallagen fick fronten bara ett mandat.

– 2007 förlorade vi folkomröstningen om TLC med en hårsmån. Men vi kände samtidigt att partiet växte och hade just en bred gräsrotsbas som hade arbetat hårt i kampen mot USA:s förslag till frihandelsavtal.

När valrörelsen satte i gång i slutet av 2013 hade Breda Fronten stark medvind samtidigt som Solis´ PAC brottades med inre problem. I vissa opinionsundersökningar ledde Frente Amplios Jose Villalta. Det skakade om det politiska etablissemanget och USA-ambassaden. Genast sattes en massmediekampanj i gång mot Frente Amplio som hade de klassiska antikommunistiska argumenten som att Kuba och Venezuela står bakom Villalta, både politiskt som ekonomiskt. Partiets medlemskap i ´Forumet Sao Paolo´ förvreds så till den milda grad att bilden av ett Costa Rica som var nära att invaderas av venezuelanska trupper om Frente Amplios kandidat skulle inte presidentpalatset.

– Samma politiska terrorkampanj hade vi upplevt i kampen mot TLC. Men den hade viss effekt och vi minskade i opinionsundersökningarna. Trots hetsen uppnådde vi ändå ett utomordentligt resultat med 17,4 % för Villalta på en tredje plats i presidentvalet och nio mandat i Nationalförsamlingen fördelade över hela landet. Bara två partier har representation i Costa Ricas sju provinser, PLN och Frente Amplio.

José Maria Villalta, Frente Amplios och vänsterns presidentkandidat i valet 2014. Villata fick 17,4%.

I Centralamerika är vattnet en livsfråga för miljoner människor. Under Flammans besök i Costa Rica släpptes nyheten om att 27 byggnadsprojekt hade stoppats i flera provinser på grund av bristen på vatten. Klimatförändringen slår skoningslöst i den tredje världen och med den en radikal förändring av levnadsförhållanden.

I provinsen Guanacaste, vid gränsen mot Nicaragua och Stilla Havet, var och är just vattenfrågan en fråga om liv eller död. Och där arbetade Breda frontens medlemmar oerhört intensivt sida vid sida med befolkningens egna rörelser. I valet inkasserades frukterna av detta massarbete och den Breda Fronten bröt den historiska bindningen till det socialdemokratiska PLN och gav fronten ett mandat.

– I kustområdena har kampen för vattnet intensifierats efter att de stora transnationella megaprojekten inom turistsektorn har gynnats. Småbrukare och fiskare har förlorat både mark som tillgången till vattnet. Dessa megaturistprojekt tar över såväl stora markområden, som förvandlas till golfbanor, som vattenkällorna. “Försvaret av vattnet” har därför blivit en oerhört viktig politisk fråga i dessa regioner.

Hur har det costarikanska vänsterpartiet utvecklats efter den exceptionellt stora valframgången, undrar Flamman?

– Vår målsättning var och är att inte vara en valmaskin som aktiveras innan valen. Frente Amplio har alltid verkat som ett aktivt parti med direkta förbindelser till människorna ute i bostadsområdena och på arbetsplatserna, det vill säga överallt i samhället där det pågår en social och politisk kamp.

– Naturligtvis innebar valframgången i februari att massor av människor anslöt sig till valkampanjen. Men vårt mål är att omvandla detta stöd och aktivitet i organisation över hela landet.

Hur undviker ett vänsterparti som säger verka för att bli ett “parti av ny typ” att byråkratiseras eller förvandlas till en permanent valmaskin? frågar jag Ulloa.

– Att aldrig förlora kontakten med de sociala rörelserna, det är partiets livboj. Vi har kamrater som återfinns inom rörelserna för miljö, facket, kvinnorörelsen och ute i bostadsorganisationerna.

– Men det organisatoriska arbetet och arbetet med politiska studier för att skapa kadrer som kan motsvara den politiska situationen, det är två uppgifter som är helt centrala för att partiet inte förstelnar. Det är viktigt framför allt nu när mycket ungdom har anslutit sig och säger sig vilja kämpa för socialismen. De har inte den politiska eller ideologiska skolningen och där är det partiets ansvar och uppgift att förmedla denna till de nya medlemmarna.

Kan tvåpartisystemet överleva efter det oerhörda nederlaget?

– Det återstår att se. Den har utdelats ett hårt slag men de två partierna har inte försvunnit. Där finns PLN och Social Union Cristiana (klassisk center-höger). PLN är fortfarande största parti i Nationalförsamlingen men är ett minoritetsparti som alla partier. Vi tror att en mer klar politisk distinktion kommer att äga rum i kommunalvalen 2016. Av de 81 kommunerna dominerar PLN, i egenskap av en stark partiapparat och en social bas, cirka 60-65 kommuner. I valet kommer det att avläsas om befolkningen bryter definitivt med tvåpartisystemet och PLN eller om dessa två partier fortsätter att dominera de politiska institutionerna.

Valdebatt ano 2014

Under den senaste mandatperioden hade breda frontens enda parlamentsledamot Jose Maria Villalta föreslagit 100 lagförslag till gagn för den breda folkmajoriteten i Costa Rica. Dessa 100 punkter blev också frontens valprogram i valkampanjen 2013-2014. Det handlar om vattnet som en universell mänsklig rättighet, en lag om lika rättigheter för män och kvinnor, arbetarklassens rättigheter som rätten till att bilda fackföreningar inom den privata sektorn, en rättighet som, med få undantag, är nästan utplånad i Latinamerika.

Frontens parlamentsgrupp har också delat upp sig inom sig där ansvarsområden som utbildning och hälsovård ses som några av de mest prioriterade.

I vilken politisk riktning går den nya regeringen under Luis Guillermo Solis, är en fråga som inte bara många costarikaner ställer utan också utlandet och i synnerhet Centralamerika. Denna del av den amerikanska kontinenten som historiskt sett har dominerats av USA ser i dag annorlunda ut. Valet i El Salvador, Honduras, de två starka mandatperioderna i Nicaragua under sandinistpartiet, vittnar om att den politiska kartan har färgats allt rödare. President Solis vet hur människor funderar och tänker efter att ha deltagit aktivt i kampen mot införandet av USA:s frihandelsavtal TLC. Han bedyrade i valrörelsen att han aldrig skulle ta in före detta ledande personligheter från PLN i sin regering. Men det löftet har han redan svikit.

– De säger att de är ett parti som befinner sig i “center”. Men vi vet att en sådan “center” existerar inte inom politiken. Jag tror att det avgörande handlar om hur styrkeförhållandena mellan den sociala rörelsen och mäktiga ekonomiska krafter kommer gestalta sig. I en del frågor har vi samstämmighet medan i andra, som har beslutats, har vi det inte.

Regeringen Solis, som har 13 av Nationalförsamlingens 57 mandat, är en svag regering. Sedan den andra valomgången har blickarna riktats mot Frente Amplio om stöd mot PLN:s Araya. Samma förhållande råder nu i Nationalförsamlingen.

– Vi har en permanent kontakt med regeringen som säger att den har inga stängda dörrar. När presidiet i församlingen skulle utses, gjorde PAC, Frente Amplio och det Socialkristna partiet upp. Vi krävde inga poster utan stöd till vissa av våra lagförslag som vi anser var av central betydelse som de teman som jag har nämnt som innebär att den stora majoriteten av folket gynnas. PAC, som har 13 ledamöter, gav sitt stöd till de flesta förslagen medan de i andra förslag åtminstone skulle underlätta att de kan diskuteras.

Högern och PLN försöker påtala att PAC och Frente Amplio samregerar men det är en falsk bild, menar Ulloa. Fronten är en självständig parlamentsgrupp men säger sig stödja de förslag som regeringen Solis lägger om partiet anser att de är till förmån för Costa Ricas folk.

Fackföreningarna demonstrerar mot den nyliberala modellen under den förra s-regeringen Chinchilla.

Den förra socialdemokratiska regeringen under Laura Chinchilla hade en mycket USA-vänlig inställning under sina fyra år som president. Det resulterade bland annat i att nära 50 krigsfartyg av USA:s 4:e flotta fick tillstånd att ankra i costarikanska hamnar i sin påstådda kamp mot knarkkartellerna från Colombia. Tillståndet förnyas var sjätte månad. När frågan kom upp bara några dagar innan Flammans ankomst till Costa Rica, blev Frente Amplio ensamt att rösta emot tillståndet.

Vilken ståndpunkt har den nya regeringen Solis intagit?

– USA ansöker om två tillstånd; Det första handlar om tillstånd för kustbevakningsfartyg. Det är dessa som jagar narkotikartellernas snabbgående båtar. Det andra tillståndet är de större krigsfartygen från USA som påstår att de ska finnas där för att backa upp sina kustbevakningsfartyg. PLN (s) ger sitt stöd för de bägge tillstånden medan regeringspartiet PAC bara röstar för USA:s kustbevakningsfartyg men inte för kryssare, jagare eller hangarfartyg och liknande.

Krigsfartyg från USA i costarrikansk hamn

– Det finns delar av den politiska högern som vill att USA ska ha ett permanent tillstånd och inte ansöka om detta var 6:e månad. Vi röstade emot bägge tillstånden. Genast anklagades partiet för att ställa sig på den organiserade brottslighetens sida, trots att alla experter i dag understryker att den avgörande kampen mot kartellerna inte äger rum i Karibien utan till lands. I dag finns det också en utbredd kritik inom USA för den militarisering som ”kampen mot knarket” innebär i Centralamerika eftersom denna kamp inte ger de utlovade resultaten.

Den nye presidenten kom tillbaka till Costa Rica nästan samtidigt som Flamman anlände till Costa Rica. Besöket organiserades av Costa Ricas handelsdepartement men besöket innefattade även Washington. Där fotograferades president Solis vid Capitoliums trappa utan att varken Obama eller någon från kongressens ordföranden tog emot den costarikanske statschefen. Kommer det att bli någon kursändring i Costa Ricas handelsrelationer?

– Kursen är inställd på fortsatta handelsrelationer med USA. Men Solis har gett tecken om att också ha relationer med Centralamerika och mot Syd. Costa Rica kommer att ta över ordförandeklubban i Celac. Det existerar en press från USA, de transnationella företagen och också en geopolitisk press. Det är uppenbart att det fanns en viss oro efter att USA:s tidigare allierade hade förlorat stort i valet. TLC med USA tillämpas fullt ut med den nye presidenten och för varje dag känner jordbruksproducenterna av frihandelsavtalets konsekvenser.

Ulloa nämner hur ris och bönor, som tidigare producerades i Costa Rica nu importeras, i ett land som har bördiga jordar, dalar och berg. I stället för att importera bönor från grannlandet Nicaragua, importerar Costa Rica i stället bönor från Kina till ett mycket högre pris. Denna obegripliga ekvation förklaras med att landet också har ett frihandelsavtal med Kina.

– Det är helt absurt! För både de nicaraguanska bönorna som de egna costarikanska bönorna är billigare än vad det kostar att importera kinesiska bönor. Nyliberalerna påstod att vi borde sluta att producera bönor och andra varor för det är billigare att importera samma varor vilket vi idag ser inte är sanningen. Dessutom slår det mot både vår egen landsbygd och bönder men också ett handelsutbyte med våra grannländer.

Nicaraguanska bönor passerar kontrollen och paketeras därefter för export eller egen konsumtion

Finns det perspektiv att ytterligare förena de krafter, partier eller personligheter från den traditionella vänstern som fortfarande inte har tagit steget in i Frente Amplio? frågar jag frontens generalsekreterare.

– Här existerade tre stora strömningar från vänstern; kommunistpartiet (PVP), socialistpartiet och MRP, Folkets Revolutionära Rörelse. Som jag tidigare så var vi ett antal personer som hade vårt ursprung i dessa partier. Medlemmarna i ett parti som inte hade tagit steget blev entusiastisk efter valsegern i februari och anslöt sig till Frente Amplio. Men det som intressant och nytt är den stora massan av ungdomar som har anslutit sig till partiet med stor entusiasm som vill slåss för att bygga socialismen. Framtiden är mycket intressant.

Text och bild:

Dick & Mirian Emanuelsson

Fakta:

• Frente Amplio, Breda fronten, bildades i oktober 2004. I spetsen gick José Merino del Rio med förflutet från kommunistpartiet, PVP.
• Partiets ordförande är Patricia Mora, parlamentsledamot för huvudstaden San José de Costa Rica.
• Frente Amplio har nio parlamentsledamöter.
• Partiets presidentkandidat José Maria Villalta fick i presidentvalet 17,4 %.

Inbördeskriget 1948

Den 8 juli 1942 uttalade den man som skulle bli socialdemokraternas starke man i Costa Rica, José Figueres Ferrer, en stark kritik i radiostationen “Radio América Latina”, mot korrumperade element inom den dåvarande regeringen. Myndigheterna fängslade Figueres som fyra dagar senare deporterades. 1944 återvände han och förenade sig mot regeringen med andra oppositionella krafter som det året vann valet. Men landets kongress annullerade valet.

1948 annulerades valen och som reaktion på detta uppstod vad som kallas för “Revolutionen från 48” som utvecklades till ett inbördeskrig. Det stod mellan en allians av socialkristna&kommunistpartiet och oppositionsalliansen med inslag av det nationella borgerskapet, det konservativa partiet och socialdemokraterna ledda av Jose Figueres. Den senare avgick med segern.

Som chef för regeringsjuntan som utsågs Jose Figueres. Han fattade beslutet att nationalisera bankväsendet, upplösa landets armé, ge kvinnorna rösträtt och upphävde rassegregationen av den afroamerikanska minoriteten.

De två partierna, socialdemokrater och MLN förenades den 12 oktober 1951 och bildade Partido Liberación Nacional, PLN, med socialdemokratin som ideologisk grund.

Dick Emanuelsson

Källa: Wikipedia